Inte så snäll som du tror

Succébloggaren UnderbaraClara vet vad hon tycker och är inte rädd för att säga det. Magasin GRÖN tog nattåget till Umeå för att prata präktighet, politik och hyckleri.

Präktig, husmoder, feminist, entreprenör, debattör. Många ord kan användas för att beskriva Clara ”UnderbaraClara” Lidström, och lika mycket som hon är älskad av sina läsare provocerar hon också, vare sig det gäller hennes tankar om klimatet, hennes feminism eller bullbak. Vi tog nattåget till Umeå för att prata med Clara om hennes liv fyllt av kontraster.

Klockan är sju på morgonen när nattåget rullar in i ett snöigt Umeå. Solen går ännu inte upp på flera timmar och graderna har krupit ner till strax under tio minus. Umeå är en sömnig stad när vi anländer men betydligt mer pigg när vi rullar ut från staden på landsvägarna för att ta oss till UnderbaraClaras hemmaby Tvärålund.

Utmed vägarna står norrländsk skog, ståtlig och snötyngd. Vid ett tillfälle stannar vi till vid vägkanten för att kunna föreviga vyerna, då stannar bilen som kommer efter vår till och föraren gestikulerar ett ”Behöver ni hjälp?”. Därmed visas också prov på den landsbygdskamratlighet som Clara Lidström gärna lyfter fram som en anledning till att livet på landet är att föredra framför stadslivet.

På väg ut till Tvärålund stannar vi till i ett samhälle för att fråga om vägen. En ortsbo står och skottar snö iklädd en grönt neonfärgad reflexväst trots att det är ljust och mitt på dagen.

Fotograf: Erik Nylander

– Hon har verkligen valt rätt by att bosätta sig i. Här har vi framtidshopp, allt fler flyttar hit och det där negativa som man kan höra om i andra byar, med avfolkning och så vidare, finns inte alls här, förklarar ortsbon när vi frågar hur det är att bo i Tvärålund.

Vi kör upp på en välskottad uppfart bredvid ett stort växthus, ställer bilen bakom en traktor och en skåpbil. Clara instämmer i konstaterandet att det här är en framtidsby.

– Folk flyttar hit från städerna, det är ganska fantastiskt faktiskt!

Kan det bero på dig tror du?

– Kanske, flera vänner har flyttat hit efter oss. Men nej, annars tror jag inte att vi har inspirerat fler människor att flytta hit.

Fotograf: Erik Nylander

Att kliva in i UnderbaraClaras värld är på ett sett ungefär lika bisarrt som jag tänker att det skulle vara att kliva in i en garderob och ut i Narnia. Dels eftersom de båda världarna faktiskt påminner om varandra på sitt snötäckta sagovis, dels för att det är otroligt konstigt att komma till en plats man så ofta sett porträtterad på bild.

Clara Lidström började blogga 2006 under namnet UnderbaraClara. Då med en catch frase som löd ”the kristet, fashionistiska, feministiska alternativ du älskar” som en blinkning till det gamla punkbandet The kristet utseende.

Riktigt stora följarsiffror fick hon efter det att hon som 21-åring flyttade ut med sin sambo till huset i Tvärålund 2009. Folk fascinerades och irriterades över hur hon som ung och driven kunde välja att flytta ut långt på landsbygden.

– Folks intresse för klimat och miljö har verkligen exploderat och jag tror också att det är en anledning till att bloggen blev så stor, eftersom den kom rätt i tid. Jag flyttade ut på landet och skrev om livet på landet och att odla grönsaker samtidigt som samma generella trend fanns i samhället, alla tyckte det var kul stoppa korv, baka surdegsbröd och brygga egen öl. 

UnderbaraClaras.se startade 2006 när Clara Lidström skrev sitt första blogginlägg 10 september det året. 11 år senare är bloggen en av Sveriges mest välbesökta och 2017 blev den utsedd till Årets Tidskrift när Internetworld listade Sveriges hundra bästa sajter.

– Jag känner mig mer som en entreprenör på senare tid, trots att det är något som är förknippat med så jobbiga, högerliberala ideal som konsumtion. Jag tycker att det är ett lite obehagligt ord, men de entreprenörer jag känner är härliga människor. Det som händer när man börjar driva företag är ofta att man inser att om något ska hända måste man göra det själv. Man får ett driv i sig och det tycker jag är en jättefin egenskap. Mina barn lär sig att man kan leva på andra sätt än de konventionella – men att man måste lägga manken till och att det kanske inte alltid blir lätt, men att det går! Jag gillar det entreprenöriella tänkandet kring att man själv är vara ansvarig för att göra saker bättre.

Även om bloggen en gång i tiden började som en modeblogg har den med tiden kommit att förändras och anpassas och till slut hitta formen som den livsstilsblogg den är i dag.

– Jag äger inte ens särskilt mycket klänningar eller kläder. För mig har det med miljön att göra. Förr lagade och vårdade människor sina kläder men det tycker jag har försvunnit i dagens konsumtionssamhälle när det är så billigt att köpa nytt. Jag tycker också att det finns ett jätteproblem med moralism kring konsumtion. Hur bättre bemedlade gärna pratar om hållbart mode och om hur de köper dyra kvalitetskoftor som håller i 15 år. Samtidigt som de redan har 35 koftor och inte ens kommer att leva så länge att hinner nöta ut dem.

En annan sak som hon upplever ses som det enda rätta att göra enligt medelklassen är att vara vegetarian.

– Jag kan bli väldigt less på den moralismen när den bara blir en ursäkt för att få konsumera och sen moralisera över kreti och pleti som handlar det som är billigt. Jag blir less på att det finns ett klassförakt i klimatdebatten.

Underbaraclara skrev nyligen en inläggsserie på sin blogg som heter 2007&2017; ett av de mest uppmärksammade inläggen i serien handlar om att hon numera inte har en lika svartvit syn på livet.

En grej med att bli fullvuxen är att man inser att verkligheten inte är riktigt så svart-vit som man trott. I dag fattar jag ju att många barnfamiljer köper den prispressade maten för att ha råd med kläder. Billiga besprutade äpplena sparar in pengar att köpa vantar för. För tio år sen hade jag dålig koll på verkligheten för ensamstående mammor med kass ekonomi. Mammor som bara kan drömma om att ge julklappar till sina barn fast de inte gjort annat än att spara hela hösten, skriver hon i ett av inläggen.

– Jag tycker att kontraster är roligt och jag tycker om att vända på perspektiv, det är därför jag skriver många av mina krönikor och texter. Men om man tittar in på bloggen utan att läsa texterna kan det nog vara så att man bara ser det ytliga och tycker att jag bara bakar bullar. 

Clara Lidström har gjort sig känd som en vass debattör som inte skräder orden och som gärna jobbar emot invanda sanningar. Hennes krönikor och blogginlägg, kombinerat med hennes attityd av självsäkerhet och ibland raljerande ton, väcker starka känslor. Kategorin ”Clara ryter ifrån” där hennes politiska åsikter och ståndpunkter kommer fram kom till på bloggen redan 2007. Ett av hennes senaste inlägg i kategorin handlar om fördelarna med landet över staden.

– Jag har ofta raljerat över stadsfolk och de blir då väldigt ofta kränkta. Jag tänker att det är lite samma som att man inte kan prata om förtryck av kvinnor för då blir alla män sura eller om rasifierade för då blir vita kränkta. Stadsbor är så vana att vara norm, vi har en politik som centraliserat och flyttat statliga verksamheter till städerna. Men när man vänder på det och pratar om landsbygdens fördelar blir väldigt många sura.

När Clara och maken Jacob valde att bosätta sig på landsbygden hade de länge fantiserat om att driva upp grönsaker och ha djur, drömmen var länge att klara av att bli självhushållande. I dag har den tanken till viss del övergivits och odlingsprojektet har tagit nya former.

– Det är absolut möjligt att vara självförsörjande på den mark vi har, men ingen vill äta kålrot varje dag hela vintern. Människor har andra krav i dag och vill äta det vi är sugna på, förklarar Clara.

I stället har de valt att arbeta med ett grannpar där de gemensamt sköter lantbruket Marstorps Mats. En prenumerationstjänst för matkassar, de flesta som prenumenterar är medvetna stadsbor i Umeå.

– Det vi odlar nu räcker till 200 prenumeranter som får en grönsakskasse var i veckan. Vi planerar att dubbla odlingarna och antalet prenumeranter under den kommande sommaren.

Hennes intresse för miljö och klimathotet uppstod redan i högstadiet. Då hade hon en naturkunskapslärare som lyckades skrämma upp henne ordentligt, och det var så hennes hållbarhetsintresse föddes.

– Då minns jag att jag bestämde mig för att så fort jag flyttade hemifrån bara handla ekologiskt och göra det från första början. Då skulle jag aldrig kännas som att det är dyrt för då har vi vant oss vid den kostnaden och tycker att den är normal.

Även om hennes tankar kring hållbarhet väcktes ur något så olustigt som skräck och rädsla för framtiden har det nu kommit att uppfylla hennes liv och är ett välintegrerat element i vardagen.

– Något som är viktigt för mig är att man ska handla saker på loppisar och second hand. Jag tror att människor är ombytliga, vi lever i en tid som är ombytlig och vi gillar att ändra på saker. Jag älskar att göra om hemma men då måste man anpassa sig. Jag köper mina grejer från loppis och sen skickar jag tillbaka det till loppis när jag vill byta ut något, och då håller det förhoppningsvis 50 år till hos en ny ägare.

Hennes arbete med hållbarhet och jämställdhet har blivit uppmärksammat och hon har kommit att bli en maktfaktor och en röst som hörs igenom bruset. 2013 blev hon utnämnd till Årets Miljöhjälte av Världsnaturfonden WWF och fick motta ett pris av kungen. 2011 fick Clara också äran att hålla i ett sommarprat i Sommar i P1 och valde då att prata om husmorstrenden som Clara har varit en framträdande figur inom. 

– Det är ett strukturellt problem att man tar kvinnors traditionella uppgifter och kunskaper, som att ta hand om barn och matlagning, och säger att det bara är skit och bortslösad kvinnokraft. Att laga mat, vårda sina ägodelar, sylta och safta, det är verkligen viktiga kunskaper.

Jag står med ena foten i gödselstacken och den andra i medievärlden, sa Clara i en intervju med tidningen Amelia 2014.

Det som Clara antyder här, och det som har skilt hennes blogg från andra bloggar av en liknande typ, är kontrasten som finns på hennes blogg. Clara bloggar om pyssel, inredning och mode, men hon skriver också krönikor och långa politiska inlägg som ofta delar läsarskaran i två läger.

Claras politiska syn tas upp i UR-serien De obekväma från 2014. Hennes åsikter drar mot en stat som reglerar hårdare och en av hennes åsikter som uppfattades som mest kontroversiella är att staten ska lagstifta om sex timmars arbetsdag.

– Jag tycker egentligen att det i frågan om klimat och hållbarhet vilar väldigt lite ansvar på individen. Självklart ska vi ta ett personligt ansvar men främst är det företag och politiker som ska ta ansvar. Det blir orimligt att alla ska kunna veta vilka kemikalier som är farliga i barnleksaker och kunna fatta beslut om vilka gifter man vill ha på sina grönsaker, det där ska bara vara bra från första början.

Hur mycket ska politiken styra över och lagstifta i sådana frågor som rör miljö och klimat?

– Politiken ska bestämma jättemycket tycker jag. Det är så vi åstadkommer störst förändringar, när politiker går in och styr. Men det är inte jättepopulära saker man ska gå in och ändra och det är nog därför politiker drar sig för att göra det.

Varför väcker det så starka reaktioner när du uttalar dig om det här?

– Man vill ofta inte gå ner i konsumtion självmant eller göra avkall på något, och det är därför jag tänker att man behöver styrmedel som påverkar en till att fatta andra beslut.

Poddare, bloggare, krönikör, klädmärkesförvaltare, föreläsare, författare, fotograf. Clara Lidströms yrkestitlar är många och hon är en person som också tycks ha ett ovanligt starkt driv att arbeta.

– Jag står verkligen för att jag tror på sex timmars arbetsdag – men jag känner mig som en hycklare för själv jobbar jag ju mer än någonsin. Det är det svåra, för många älskar sina jobb och förstår inte vitsen med att arbeta mindre. Och visst,  jag har ett stundtals stressigt jobb – men det är ju inte så tungt som det varit om jag jobbade som exempelvis undersköterska. Så det kanske inte är främst för min skull som sådana lagar skulle behövas stiftas. Men det måste finnas andra ambitioner hos politiker än maximalt arbete och maximal tillväxt.

UnderbaraClara älskar fina saker och vackra kläder men är emot överkonsumtion. Hon är feminist men tycker om att vara hemma med barnen och baka småkakor. Hon vill leva med så liten miljöpåverkan som möjligt men bor 45 minuter utanför Umeå och kör bil dit, och hon äter kött. Hon är också en hårt arbetande entreprenör som förespråkar sex timmars arbetsdag. En person med ett till synes perfekt liv som gärna visar upp en fin yta på bloggen samtidigt som hon också pratar om sitt mående och sin depression.

– Jag lever i den här världen och påverkas av den precis som alla andra. Det skulle vara konstigt om jag klarade av att leva ett perfekt liv. Bara för att jag tar upp frågorna och riktar ljuset dit betyder det inte att jag är immun mot strukturerna. Men de som engagerar sig i något blir extra hårt granskade, vilket kanske egentligen inte är så konstigt. Men genom att granska de som anstränger sig extra hårt ger man fri lejd till dem som aldrig gör något för klimatet eller jämställdheten.

En annan av hennes mer uppmärksammade krönikor som hon skrivit för Expressen har fått rubriken Vegetarianer räddare inte nödvändigtvis fler djurliv. Clara skriver:

Det är som att vegetarianism är det yttersta tecknet på medvetenhet och god moral. Det spelar liksom ingen roll vad för gott man gör för klimatet så länge man fortfarande äter djur.

– Det är jättebra att minska sitt köttätande och äta ekologiskt och vegetariskt. Men många vet inte hur kretsloppet ser ut i naturen. Ekologisk odling kräver i dagsläget gödsel från djur. De djuren äter enorma mängder mat om vi inte slaktar dem allt eftersom. Visst kan man plocka bort djuren ur ekvationen – men samtidigt är små ekologiska jordbruk väldigt bra för den biologiska mångfalden. Vilka djur ska vi rädda? Är inte humlor, bin och insekter lika värdefulla för oss som kor och grisar? 

Tidigare i livet har Clara Lidström levt som vegetarian men hon slutade för flera år sedan.

– Främst var det av ren lathet och för att jag saknade att äta kött. Men jag har läst på mer i efterhand och tycker att det finns goda argument för att äta lite och egenproducerat kött. Framförallt när man ser till den biologiska mångfalden som ett småskaligt djurlantbruk leder till.

Clara Lidström var (och är) en pionjär inom digitalt entreprenörskap och hon tycker själv att kvinnor på många sätt har varit ledande kring att ta plats och bli viktiga maktfaktorer online.

– När jag föreläser och lyfter fram positiva exempel reagerar män ibland på att jag pratar mycket om kvinnor, men det är ju för att de är bäst på det här! En gång under en föreläsning var det en man som reste sig och sa ”jag trodde den här föreläsningen var för alla, men du pratar bara om kvinnor”, det tycker jag säger så mycket om hur grupper som brukar vara norm reagerar på att inte vara det, säger Clara.

På plats i köket i Tvärålund gör Clara presskaffe och ställer fram hembakade småkakor. Hunden Melker springer nyfiket runt mellan benen på oss och de tända ljusen luktar hemtrevligt. Det känns som ett besök inuti bloggen och på sätt och vis är det ju också det.

När hennes mamma gick bort i cancer för tio år sedan var Clara 21 år gammal. För några år sedan fick hon en utmattningsdepression och hon beskriver att det tog många år för henne att komma tillbaka till att bli sig själv igen och det har också kommit att påverka hennes syn på arbete.

– Det är en sak som för mig födde idén om att kunna bli självförsörjande. När mamma precis hade dött och jag hade varit sjukskriven kände jag så tydligt att jag inte visste om jag skulle orka jobba heltid någonsin. Jag ville bo enkelt för att jag inte vill ha ett liv där jag måste kämpa för att klara av hyran. Därför vill jag bo billigt så att jag blir rik av att ha låga utgifter i stället för höga inkomster och det har jag hållit fast vid.

Hur reagerar folk på de här tankarna?

– De blir ofta provocerade för det går emot allt de har lärt sig. Folk tycker att det är konstigt att vi har prioriterat att betala av våra huslån snabbt, man ska ju ha bostadslån och bo flott – det är norm i samhället och går man ifrån det tycker folk att man är märklig. De första åren vi bodde i vårt hus saknade vi badrum. Vi prioriterade inte att lägga pengar på det.

Bilden av Clara Lidström kan ofta vara svår att få ihop och kontrasterna är en sak som ofta verkar vara svåra för hennes läsare och omvärlden att ta in.

– Jag tror att ganska många av mina läsare har varit sura på mig någon gång för jag slår åt alla möjliga håll och då trampar man de flesta på tårna, men jag tror också att det är vad de gillar.

Vad tycker du om att dina läsare blir sura på dig?

– Jag tycker att det är roligt – jag är ju lite retsam av mig. Som tjej är man uppfostrad med att alla ska tycka att man är snäll och trevlig. Och tycker de inte det är det din uppgift att få dem att ändra åsikt. Det är befriande att vara på sociala medier och upptäcka att det finns folk som hatar mig – och att det inte är så farligt. Livet går vidare.

Utanför matsalen i Tvärålund håller solen på att gå ner. Klockan visar strax efter två på eftermiddagen. I vardagsrummet har hunden Melker gått och lagt sig under en tung filt, som ligger draperad över soffan.

Kan du se på något sätt att ditt arbete och dina åsikter i klimatfrågan har gjort någon skillnad?

– Jag kan se att vissa läsare har inspirerats men jag tänker på samhällsutveckling som att alla kan vara med och lägga en pusselbit som gör världen bättre. Jag kommer ju aldrig att sluta blogga, man får verkligen hybris av att nå ut till 300 000 läsare. Det är väldigt berusande att ha makt och jag försöker göra något bra av det.

Text: Linn Mauritzon