Dumpa mig… inte än!

18 maj, 2018 / Naturskyddsföreningen • plast

Plast har på många sätt kommit att bli symbolen för ett bekvämt västsamhälle, en lyx vi känner att vi har rätt att unna oss. Samtidigt har vi börjat ana omfattningen av det oerhörda, globala miljöproblem vårt användande av plast innebär. Frågan är, varför använder vi trots detta mer plast än någonsin och hur ska vi gå till väga för att göra slut med plasten på ett bra sätt?

Oavsett om vi pratar förpackningar, möbler eller kläder finns den där – plasten. Och den blir allt vanligare. I dag finns den inte bara i tandborsten och tandkrämstuben utan även INUTI tandkrämen, i form av små mikroplastkulor. Det är en utveckling som oroar både konsumenter och miljöorganisationer.

När det gäller det kanske mest traditionella plast-området, bärkassarna i butikerna, har det däremot hänt en hel del – tack vare att dagligvaruhandeln börjat hitta nya alternativ till, eller helt fasa ut, plastkassen. Delvis beror det på att de tagit sitt ansvar, men bakom utvecklingen ligger också ett politiskt beslut. I Sverige infördes under 2017 ett nytt krav för butiker som använder plastbärkassar: de måste numera informera sina kunder om problemen med överanvändandet av plast.
– Vi tror att många konsumenter vill göra rätt och att information är viktigt. Många tror till exempel att plastbärkassarna nuförtiden mest kommer från förnybart material som till exempel sockerrör. Då undrar man kanske vad problemet är? Men plasten bryts ner lika dåligt oavsett råvara. Vi på Naturskyddsföreningen tycker att information är viktigt, men det behövs också ekonomiska styrmedel och lagstiftning, säger Karin Lexén som är generalsekreterare på Naturskyddsföreningen.

I Sverige har flera handlare gått steget längre och på eget bevåg bestämt sig för att ta betalt för plastpåsen, men något lagkrav på att ta betalt finns ännu inte. Det borde det göra, tycker Naturvårdsverket.

Innan den nya lagen om informationsplikt kring plastpåsars miljöpåverkan kom till, fick de nämligen i uppdrag att utreda frågan om hur man bäst skulle få ner användningen av plastpåsar i butiker. De rekommenderade då regeringen att införa just krav på att ta ut en avgift för plastbärkassarna.
– Vi ser en stor skillnad hos dem som infört avgifter på eget bevåg och vi tror att betalning är ett bra styrmedel, säger Karin Lexén.

I genomsnitt använder varje person runt 200 plastkassar per år. Ofta är livslängden på dessa kort och undersökningar visar att 90 procent av alla plastpåsar bara används en enda gång. Det är ett stort slöseri med naturresurser och dessutom riskerar plasten att hamna i haven där den gör stor skada. Plast i hav, sjöar och vattendrag är ett växande miljöproblem och det uppskattas att 70 procent av den totala mängden plast i Östersjön består av plastbärkassar och plastflaskor. På en global skala är problemet enormt: ungefär 269 000 ton plast flyter runt i världshaven. EU:s mål är att antalet plastkassar ska ha minskat till 40 per person och år, innan den 31 december 2025.

Även om kassen är gjord av förnybara råvaror som sockerrör eller majs återstår problemet med att plasten inte bryts ner när den hamnar i naturen.
– Det är ingen skillnad på hur plast av olja eller plast av sockerrör bryts ner i naturen – de leder till samma problem. En bra bärkasse är den som används många gånger, säger Karin Lexén.

Dessutom, menar hon, finns det andra viktiga frågor kring de förnybara råvaror som blir till plastpåsar.
– Den mark de odlas på skulle till exempel kunna användas mer effektivt om man odlade mat till människor.

En lösning som brukar förespråkas är att börja använda bärkassar av annat material, men enligt Karin Lexén löser man inte problemet bara genom att gå över till papp- eller tygkassar.
– Det är en knepig fråga om man ska titta ur ett livscykelperspektiv eftersom många alternativ till plastkassen är mer energikrävande i samband med tillverkningen, dessutom kanske de inte kan återanvändas på samma sätt. Både pappers- och tygpåsar kräver mycket resurser per påse när de tillverkas men om de kommer ut i miljön är papperspåsen ett naturligt material som bryts ner lättare. Tyvärr kan jag inte ge ett enkelt svar, det finns både positiva och negativa argument för alla typer av bärkassar.

Vad har du för råd till den som vill dra ner på sin plastanvändning?
– Det första man kan tänka på är att använda den väska man har med sig när man gör små inköp i stället för att slentrianmässigt ta en plastkasse. Det pågår mycket diskussioner kring tygkassen och har man redan en hemma är det ett bra alternativ, men resursmässigt måste man använda den mer än 100 gånger för att den ska ha varit värd att producera, jämfört med en plastkasse. Att ha med en egen påse i väskan är alltid bra.

Hur gör du själv när du handlar?
– Eftersom jag för det mesta cyklar, har jag ryggsäck när jag handlar. När vi veckohandlar har vi riktiga hårdplastkassar som vi använt i säkert fem, sex år. Men jag är inte perfekt och det händer att jag inte får plats med inköpen i min ryggsäck eller att jag har glömt kassen hemma, då kan jag köpa en plastbärkasse.

Fakta: Plast

I Sverige använder varje person i genomsnitt cirka 200 plastbärpåsar per år. En plastpåse tar 10-20 år för naturen att bryta ner, enligt Länsstyrelsen.
The Ellen MacArthur Foundation varnar för att det 2050 kommer att finnas mer plast än fisk i haven (om fiskbeståndet förblir konstant).
Det västafrikanska landet Togo, med knappt 8 miljoner invånare, förbjöd redan 2011 såväl import som försäljning av plastpåsar. I länder som Burundi, Uganda, Kenya, Rwanda och Tanzania är alla tunna plastpåsar totalförbjudna sedan 2008.
Italien var först i Europa med att införa totalförbud mot plastpåsar. Redan den 1 januari 2011 blev det helstopp för engångspåsar av polyetenplast i butikerna. Innan förbudet var italienarna storkonsumenter och använde i genomsnitt 300 påsar per person och år.
Efter påtryckningar från miljöorganisationer blev San Francisco 2007 den första storstaden
i USA som införde förbud mot plastpåsar i livsmedelsbutiker. Butikerna får bara erbjuda påsar av papper eller tyg som kan återanvändas eller plast som lätt kan brytas ner.
EU har som mål att förbrukningen av plastpåsar ska gå ner till 90 påsar per person och år till 2019.