Icke-våld som strategi för hållbarhet

Stina Oscarson är dramatiker, debattör och författare med ett starkt samhällsengagemang. I hennes nya bok tar hon upp frågan om ickevåld som en väg till ett demokratiskt och hållbart samhälle.

Din nya bok heter ”Tror du att du kan förändra världen utan att anstränga dig?”, kan man det?
– Saken är den att jag faktiskt, i slutet av boken, ber om ursäkt för vad mitt svar på den frågan är. Du förändrar världen hela tiden även om du inte anstränger dig, det är svaret. Men om du vill vara med och bestämma riktningen som världen tar måste du anstränga dig. Friheter kräver ansvar, och det är ju därför en del dras till auktoritära röster, man vill inte ta det ansvaret.

Varför skrev du boken?
– Den kommer lite som ett svar på den urholkning och de ifrågasättanden vi ser av demokratin runt om i hela västvärlden. Där man kan se från många håll: högerextrema, vänsterextrema, aktivister och klimatforskare bland annat, att man kräver något som i princip är en diktatur. Många ifrågasätter om världsläget inte hade blivit bättre med elitstyre. Jag har också upplevt, av mitt intresse för freds- och miljörörelsen, att många alternativrörelser mest säger nej till saker: nej till kärnkraft, nej till Nato och så vidare, men sen kommer man inte vidare. Jag kände då att jag måste förstå vad för verktyg vi saknar. Varför så många vill förändra men så lite händer?

Hur gjorde du det?
– Jag utgick ifrån Gene Sharps tankar om ickevåld. Han har kartlagt många av de här stora förändringarna i världen som har kommit till utan våld. Jag ägnade ett antal månader att djupläsa hans verk och blev så vansinnigt inspirerad. Jag kände att det här är ett annat svar på hur världen kan bli bättre som inte är att världen behöver mer auktoritära ledare. Jag kände mig samtidigt besviken för att vi inte hade fått läsa om detta i skolan, det är bara krig och våld och vi blir intalade att det är priset att betala för vår frihet. Då vill jag se till att alla medborgare får kunskapen.

Vad har du lärt dig av arbetet med boken?
– Att det behövs engagemang på många olika nivåer och att alla nivåer behövs. Jag själv är till exempel inte aktivist och jag kommer inte försöka stoppa saker handgripligen, mitt engagemang ligger snarare i att gå till lagstiftningen och försöka uppnå förändring där. Men jag förstår att det andra behövs också, jag tycker att det är vackert. Det finns ingen motsättning mellan nivåerna, det är den ena insikten. Den andra är att icke-våld är ganska svårt och att ingen vet svaret, man kan bara söka sig till sin egen moraliska kompass och hålla den levande. Den tredje är att det man övar på blir man bra på. Vi lägger 100-tals miljoner kronor på militära övningar, upprustning och hårdare tag. När la vi det senast på att öva diplomater i att samtala? Inte konstigt att vi förlorar tron på demokrati när vi inte övar på demokrati.

Finns det enligt dig någon koppling mellan hållbarhet och icke-våld?
– Ja, för mig är det en självklar koppling. Jag tror aldrig att man kan lösa konflikter på ett hållbart sätt med våld. Hela idén om att svara militärt är en icke-tillit till människan och det är djupt odemokratiskt. Frågan om man kan skapa fred med vapen är en mångårig fråga, och jag tror verkligen inte det. Riktigt hållbarhet kan inte byggas på det viset eftersom man då glömmer bort den sociala hållbarheten.

Hur hållbar är du?
– Jag gör vad jag kan inom mina ramar men då får man också välja. Jag vill förändra tillsammans med andra så jag försöker hålla mig pragmatisk. Jag tycker till exempel att flyget ska vara hårdare beskattat men jag har inget flygförbud för mig själv.

Var ska ansvaret för klimatet ligga?
– Politiken ska inte vara något annat än vår förlängda röst, annars pratar vi om väldigt auktoritära beslut. Så det måste ske genom politiska beslut men de kan bara komma genom ett tryck underifrån. Att ställa om till en mer hållbar framtid handlar om kollektiv förändring, ett värderingsskifte. Det kan man aldrig lagstifta fram men jag tror att många skulle vara redo för en tuffare politik för hållbarhet som skulle uppskatta hårdare lagar. Många vill att det ska hända något.

Vad hoppas du har hänt i klimatpolitiken om fem år?
– Jag hoppas att vi går mot en utveckling där man börjar ta tag i stora frågor, där man slutar behandla symptom och går till orsakerna. Om man ställer sig en fråga som många funderar på i dag som exempelvis: ”varför mår så många människor dåligt?” så måste man koppla det samman med den arbetslinje vi har i dag. Att förändra det och införa kortare arbetsdag eller medborgarlön skulle också vara det bästa för klimatet.

Vilken valfråga är din viktigaste inför valet i år?
– Tyvärr ser den här valdebatten ser ut att bli en budgivning i vem som kan ge mer pengar till fler batonger. Jag vill se att en sån fråga som kortare arbetstid och basinkomst kommer att bli viktigt. Just nu ser vi i många frågor att det bara finns en berättelse. Det är viktiga frågor men jag vill se någon ta sig an dem från annat perspektiv. Frågorna i sig är det inget fel på, kriminalitet är ett jätteproblem, men jag hoppas att någon tar ett helhetsgrepp på varför det ser ut som det gör och, som jag sa innan, behandlar orsaken, inte bara symptomen.