Makt som gör gott
Att säga att Johan Kuylenstierna är en av de mäktigaste personerna i hållbarhetssverige är inte alls svårt, dels med tanke på hans gedigna arbete, nu senast som vd på SEI (forskningsinstitutet Stockholm Environment Institute), men även för att Johan har blivit utsedd till en av miljösveriges mäktigaste!
Johan Kuylenstierna har arbetat inom FN, sommarpratat och på något vis lyckats bli något så imponerande som en verklig auktoritet inom hållbarhetsfrågor, både i Sverige och globalt.
Hur blev du intresserad av hållbarhetsfrågor?
– Egentligen tror jag att intresset har funnits i hela mitt liv, redan som barn så gillade jag att gå ut i naturen där vi bodde och plocka skräp. Det riktiga intresset kom när jag pluggade på universitetet men jag hade också varit medlem i till exempel Greenpeace på högstadiet så intresset hade som sagt funnits där länge. På universitetet pluggade jag geologi, naturgeografi och klimatologi och det var i samma veva som den första rapporten från FN:s klimatpanel kom. Det var precis då de här frågorna började komma upp på den politiska agendan och bli stora.
Hur hållbart lever du själv, skulle du säga?
– Jag skulle säga att det är blandat med den saken och att det finns två delar. Den första är att det är svårt att faktiskt leva hållbart i ett samhälle som inte är uppbyggt för det. Det är därför vi ofta diskuterar behovet av strukturella förändringar av till exempel energi- och transportsystem, stadsutveckling. Den andra delen handlar om de egna val jag gör. I mitt jobb har jag rest mycket, det är det ingen tvekan om, och även om jag har minskat mitt resande så är det svårt att sluta med det när man arbetar med internationella frågor. Jag är inte heller vegetarian, som utan tvekan skulle vara mer resurseffektivt, men har tydligt lagt om kosten och äter numera bara svenskt och oftast KRAV-märkt kött när jag väl äter det. Jag är också väldigt noga med att minimera matsvinn och att minska min konsumtion överlag! Men jag skulle kunna göra betydligt mer.
Nu i början av valrörelsen har vi sett hållbarhetsfrågor väckas redan, bland annat med #jagstannarpåmarken där partiledare säger att de inte ska flyga under det här valåret, vad tycker du om sådana initiativ?
– Det är intressant, men blir lätt till symbolpolitik när vi i realiteten behöver ett helhetstänk. Det är viktigt att hålla ett fokus på en bredare omställning och hur det ska vara enkelt för konsumenter att göra rätt! Det betyder till exempel att när du handlar så ska du kunna känna dig säker på att alla produkter är producerade på ett schyst sätt. Det är ett dilemma nu när e-handeln blir alltmer global och vi har mindre koll på hur saker produceras. Politiken bör fokusera betydligt mer på den här typen av systemfrågor, kopplade till ekonomisk utveckling, handel, eftersom det är där frågan om hållbarhet avgörs. Men visst, flyg och transporter är viktigt.
Vad skulle du säga är det största miljöproblemet som vi står inför nu?
– Det är alltid svårt att välja men jag skulle nog säga att det största problemet vi står inför nu är att vi förändrar de grundläggande systemen på jorden. Vi påverkar atmosfären, vattnets kretslopp, haven och samtidigt blir vi fler och resursanvändningen ökar. Dessa förändringar börjar påverka världen vi lever i på ett så fundamentalt sätt att allt fler forskare talar om att vi lever i en ny geologisk epok: antropocen, människans epok. Det är också svårt att isolera enskilda frågor. Klimatförändringar påverkar i grunden en rad andra frågor. Artutarmningen som leder till minskad biodiversitet är ändå en fråga jag vill trycka på lite extra. Vi utarmar grunden för själva livet. Många av frågorna har koppling till vår mat, och på så sätt kommer de nära oss människor.
Du blev utnämnd till Sveriges Miljömäktigaste 2014, vad innebar det för dig?
– En sån utnämning är rolig eftersom jag får bekräftelse på att det arbetet jag gjort uppskattades och fick uppmärksamhet i samhället. Det innebar att jag fick nya möjligheter att påverka diskussioner och debatter. Samtidigt kändes det lite obekvämt eftersom jag som person tycker att det är viktigt att framhålla samarbete och organisationen. För mig har det därför varit viktigt att framhålla att jag fick utmärkelsen för att jag var vd på SEI och för att det jobbet vi som organisation gör är bra och framgångsrikt.
Vad har du för tips till den som vill leva mer hållbart?
– Jag är försiktig med att peka finger och säga vad andra ska göra och inte göra. Jag är ju inte själv världsbäst på något sätt. Men, om jag ska välja en sak så skulle jag säga: Var engagerad! Sätt dig in i frågor och agera utifrån den kunskap du har. En enkel början kan också vara att inte slänga mat. Det kan tyckas som ett löjligt litet steg, men den globala livsmedelsfrågan är en av våra största frågor när det gäller hållbar utveckling. Det handlar om vatten, mark, klimat, biodiversitet, konstgödsel och kemikalier. Dessutom, slänger du mindre mat så sparar du pengar själv. Miljöfrågan handlar ofta om resurseffektivitet och ska innebära att du faktiskt kan tjäna på att vara mer miljösmart. Ett problem i dag är dock ofta att naturresurser är alldeles för billiga, det gör att vi slösar. Det gäller även mat.
Vad skulle du säga har hänt på området sedan du började intressera dig för detta?
– Det har varit en fantastisk utveckling och stora förändringar. Tittar vi inom området som sådant har det varit en stor förskjutning från mer lokala till globala utmaningar. Vi kan också se att mycket går åt rätt håll på en lokal nivå men fel håll globalt. Det krävs förändring kring hur vi jobbar med detta! Mer samarbete. Samtidigt är det spännande för vi kan nu se för första gången hur miljöfrågan har gått från att vara som en egen mindre sektor till att bli en fråga kopplad till samhällsutvecklingen i stort. Vi ser hur det kopplas samman med frågor om välmående ekonomi, innovation och hållbara städer och det är fantastiskt positivt. Tidigare sågs miljöfrågan som en kostnad och ett hinder; i dag handlar det mer om affärsutveckling och att skapa nya företag ur hållbarhetsfrågor.
Varför ser vi inte en snabbare utveckling?
– Det är svårt att ställa om och byta ut till exempel energisystem som har byggts upp under hundra år. Det tar årtionden att ställa om och det handlar om många miljarder kronor i investeringar för att kunna bygga om hela system och utveckla ny teknik. Jag tycker inte alltid att det är konstruktivt när man säger att det är kört för klimatet och att allt måste gå snabbare. Låt oss bejaka den positiva kraften framåt. Sen måste politiken agera långsiktigt, och där vill jag ge lite cred till Sveriges politiker och det som har hänt här. Klimatpolitiskt har de fattat flera viktiga och breda beslut, till exempel energiöverenskommelsen och det klimatpolitiska ramverket. Jag tycker att det finns många goda exempel.
Du har sagt att Donald Trump är en parentes i klimatsammanhang, hur menar du då?
– Det är kanske att hårdra saker, men när det gäller klimatfrågan globalt, så menar jag att han inte nödvändigtvis kommer att innebära en stor förändring i vad som händer. Hade det varit för några år sen och USA dragit sig ur Parisavtalet hade många andra följt efter: Kina, Indien och så vidare. Men nu har vi passerat en kritisk gräns i medvetenhet så gör de inte det. Dessutom är han ganska ensam om att tycka så även bland ledarna och folket i sitt eget land. När frågan ställdes i en undersökning i maj 2017 var det hela 70 procent av folket i USA som tyckte att man skulle stanna kvar i Parisavtalet.
Blir du någonsin frustrerad över världsläget?
– Absolut händer det att jag blir frustrerad när jag ser vad som händer i världen. Det finns fortfarande starka ekonomiska krafter som motarbetar miljöfrågor och omställning. Så många människor som far illa, orättvisor och konflikter. I det ljuset kan jag också bli frustrerad av vår egen valrörelse där debatten ofta blir starkt förenklad och mer långsiktiga frågor hamnar i skymundan. Media har ett ansvar i att inte snuttifiera politiken, ofta när det är partiledardebatt tar man upp varje fråga för sig. Klimatfrågan är en del av hela den samhälleliga utvecklingen men när frågorna tas upp var för sig får de inget sammanhang. Vi behöver mer lugna, smarta och reflekterande samtal där både långsiktighet och mer närliggande frågor kan beaktas.