Svensk gintrend

En väldig våg av gin har sköljt in över Sverige. Nu är det inte bara ett bryggeri som gäller, utan ett helt eget destilleri. Och det går ruskigt bra dessutom, både försäljningsmässigt och i internationella tävlingssammanhang. Här får du möta tre svenska ginmakare, som gjort succé på rekordfart.

Text: Eva Kvanta

HERNÖ GIN
I en faluröd lada vid den svenska, UNESCO-klassade Höga Kusten görs Europas mest prisbelönta gin. Jon Hillgren heter ginmakaren som alla andra sneglar på.

Du gör gin – och bara gin. Varför snöa in på en enda spritsort?
– Gin har så otroligt spännande smaker. Tekniskt sett kan vi tillverka vilken sorts sprit som helst här men det har aldrig fallit mig in att göra något annat – det är gin som är grejen för mig. Att vi vunnit så mycket priser och att det generellt har gått så bra med varumärkesbyggandet och försäljningen hänger säkert ihop med att vi lägger all kärlek och energi på en enda sak.

Hur började Hernö Gin?
– Jag hade en passion för just gin som växte till en affärsidé. 2011 grundades företaget och året därpå började vi destillera. Då var vi det enda renodlade gindestilleriet i Sverige och i fjol grundades det andra, Stockholms Bränneri. De ställde en massa frågor till mig när de startade och när jag har möjlighet hjälper jag dem gärna, de är jätteduktiga.

Vad utmärker en bra gin?
– Enbär är tongivande – en sprit som smakar mer av någon annan krydda ska helt enkelt inte kallas gin. I övrigt är det tillåtet att ha i alla sorters bär och örter. I vår gin har vi lingon, vanilj, citronskal, svartpeppar, älgört, malört och koriander. Traditionell gin smakar inte så mycket men vår är väldigt smakrik! Vi gör alltid en ekologisk London dry, vilket innebär att vi inte använder aromer utan bara riktiga kryddor och smaken får inte korrigeras efter destilleringen i kopparpannan. Det tog 3,5 månader att få fram basreceptet.

Tror du att gintrenden kommer fortsätta växa?
– Ja, det är väldigt många som startar brännerier nu – man kan väl säga att det är en ny hipstertrend. Det kan handla om allt från att stora brännerier med ett 30-tal spritsorter satsar mer på gin, till att grabbgänget går till en legoverkstad för att göra sin egen gin. När vi började befann vi oss tidsmässigt i starten på mikrobryggartrenden, nu är vi i starten på mikrobrännartrenden.

Varför vill ”alla” plötsligt dricka gin, samtidigt?
– Allt går i cykler. När jag startade Hernö gin började det bli trendigt att dricka klassiska cocktails ute i Europa. Många av dem är ginbaserade. Parallellt har det vuxit fram en tonictrend; bara här i Sverige har vi 5-6 tillverkare av tonics och i England och Belgien finns det kanske 60-70.

Ni har flera år i rad blivit utsedda till Årets Ginproducent i branschens mest prestigefyllda tävling, IWSC, och ert besökscenter är tapetserat med medaljer. Men hur mycket säljer ni?
– 2017 sålde vi 100 000 flaskor och nästa år tror jag att det ökar till 150 000. Vi finns numera på samtliga Systembolag i Sverige, dessutom exporterar vi till 18 länder. De största marknaderna utanför Sverige är Australien, England och Danmark. En flaska kostar 300-500 kronor men det finns också samlarutgåvor för 1 200. Det är inget man masskonsumerar – man ska dricka mindre men bättre, helt enkelt.

Kan man bli rik på att starta eget destilleri i Sverige?
– Det finns mycket kvar att göra i Sverige. Vi har ju ett Systembolag som hämmar och en lagstiftning som inte tillåter marknadsföring. Men vi gör det bästa av situationen och jag tror att vi är Sveriges mest lönsamma destilleri, så uppenbarligen kan man klara sig trots de här villkoren.

STOCKHOLMS BRÄNNERI

I en gammal Jaguarverkstad på Södermalm driver Anna Wikner ett gindestilleri tillsammans med sin man. På bara ett år har deras Stockholms Bränneri nått framgång både inom och utanför Sveriges gränser.

Varför valde ni att starta en ginfabrik mitt i Stockholms innerstad?
– Gin är en härlig sprit, du kan göra nästan vad som helst med den bara du har i enbär. Idén föddes när jag och min man Calle bodde två år i Vancouver i Kanada. Där fanns väldigt mycket bryggerier och kafferosterier, men det nya var att det började komma små hantverksdestillerier. När man träffades ute var det antingen på ett bryggeri eller ett destilleri och då fanns det i allmänhet en provsmakningsbar i anslutning. Gin hade alltid varit lite av en favoritdryck både för Calle och för mig och när vi flyttade hem till Sverige hösten 2015 hade vi redan beställt en destillationspanna från Tyskland.

Är det inte lätt att bli avskräckt av den svenska alkohollagstiftningen?
– Vi fick mycket hjälp av Jon på Hernö Gin, han var superhärlig! Vi visste ju hur man gjorde gin men vi ville veta vad som behövs för att starta upp ett destilleri i Sverige. Sen var det ju lite skillnad, Jon höll till i sin lada i Härnösand; vi ville vara i centrala Stockholm så vi ringde Stockholms stad och började kolla upp regelverket. Även för dem var det nytt; det har inte funnits någon sprittillverkning i Stockholm sedan Vin & Sprit la ner sin produktion på Reimersholme.

Varför vill hela Sverige dricka gin på en och samma gång?
– Det är en jättetrend i hela världen som kommit till Sverige de senaste åren. Gin är en klassisk sprit och utbudet är spännande, det finns många små destillerier som gör gin med olika karaktärer. Sen har vi hela gin & tonic-rörelsen, många av våra trogna kunder pratar om hur de blandar olika sorters gin med olika sorters tonics, sen har de provningar tillsammans med sina vänner och testar olika garnityrer. Det kan vara olika citrusfrukter, kryddor eller örter.

Att dricka GT är en sak, men att öppna eget destilleri är trots allt ganska djärvt. Hur tror du att det kommer sig att så många plötsligt vågar?
– Sverige är ju en spritnation och gin ligger till exempel ganska nära snaps. Vi har väldigt många bryggerier, nästa steg blir en våg av destillerier. Om man ser att andra lyckas, ökar också sannolikheten att man vågar öppna destilleri själv. Och vi ser det som att vi gör nordisk gin tillsammans med till exempel finska Kyrö som tillverkar sin Napue-gin.

Och det går väldigt bra för nordisk gin, eller hur?
– Ja, för tre år sedan fick Hernö pris för världens bästa gin & tonic, året efter vann Napue samma titel och i år var det Skånska Spritfabriken som vann. Vi fick silver för vår dry gin i samma tävling och blev väldigt glada.

Är det kul att jobba som ginmakare?
– Det är fantastiskt kul att jobba med sin egen produkt, vi har lärt känna en helt ny bransch. Från början gjorde vi helt andra saker, vi är ingenjörer båda två – jag är maskiningenjör med designinriktning och Calle har läst industriell ekonomi. Fast jag tycker nog att vi har stor nytta av våra utbildningar även i det här jobbet. Vi är alla avdelningar på företaget – vi producerar, buteljerar, etiketterar och skickar ut flaskorna till Systemet, restauranger eller barer, dessutom ordnar vi events, sköter marknadsföring och bedriver en hel del export. I Danmark går det jättebra, dessutom finns vi i Finland, Japan, Hongkong och Belgien. Och så är vi på väg in i Italien och Ryssland. Det här året har vi producerat 19 000 flaskor men vi kan producera upp-emot 80 000 flaskor i den här pannan.

Hur gör man gin rent tekniskt?
– Vi köper in en 95-procentig, ekologisk bassprit gjord på vete. Sen tillsätter vi sju olika kryddor och örter: enbär, korianderfrön, kvanne, ljung, fläder, citronskal och rosmarin. Vi häller ner allt detta i pannan, späder ut blandningen och värmer upp den till strax under kokpunkten för att smakerna ska utvecklas, lite som när man brygger te. Där får den ligga över natten medan den svalnar av igen. Dagen efter destilleras blandningen i ett slutet system. Den bruna sörjan med kryddorna stannar kvar i pannan. Alkoholen förångas i ett slutet system och när den sedan kyls ner igen får man en klar och fin sprit. Fast då är den väldigt alkoholstark och måste späs ut.

Vad spär ni ut den med?
– Vatten! Vid exempelvis whiskeytillverkning använder man ofta vatten från en egen källa eller en bäck som rinner vid gården, men vi är ett urbant bränneri så vi använder Stockholms kranvatten.

SKÅNSKA SPRITFABRIKEN

På en gammal äppelodling i Skåne skapas prisvinnande gin med smak av bland annat korianderfrön, peppar, kardemumma och kvanne. Men destillatören Jan Rothman har ett förflutet inom en helt annan gren av alkoholbranschen.

Vilka spritsorter tillverkar ni?
– Jag och min fru började experimentera med sprit 2007 och 2013 började vi sälja vår skånska ”Calvados”: Skånska Spritfabrikens Österlen. I dag har vi en single malt-whisky, ett äppeldestillat, en äppelglögg och gin.

Vad är grejen med gin?
– Det är nästan en lite förförisk dryck med härliga aromer och en oändlig möjlighet att kombinera örter och kryddor. I vår gin har vi – förutom enbär – korianderfrön, peppar, kardemumma och kvanne. Det tog kanske ett halvår att komma fram till receptet och vi började tillverkningen 2016.

Vilka är ni som driver Skånska Spritfabriken och hur kom ni in på er nuvarande bana?
– Det är framför allt jag och min fru. Vi bor på en gård, en gammal äppelodling utanför Lund. Tidigare jobbade jag med Moët & Chandon i Frankrike och USA, då fick jag kontakter i vin- och spritvärlden. I dag säljer vi någonstans mellan 5 000 och 10 000 liter per år. Det mesta säljs via Systembolaget, men vi säljer också lite till Danmark och Hongkong. Generellt tar det lite tid att utveckla ett spritvarumärke, man måste ha tålamod, men i dag kan vi försörja oss på spriten.

Hur lång är startsträckan för den som vill börja producera gin?
– Du måste införskaffa en destilleringsapparat, den kan kosta från 300.000 kronor till över
miljonen. Du måste även förvara apparaten i en godkänd lokal, vilket också kan innebära att kostnadernas sticker i väg. Som en jämförelse funderade jag på att göra vin innan vi flyttade till Sverige, men de vinrankor vi jobbade med i USA kräver 100 dagars sol per år. Efter att ha tittat på vilka bra råvaror som finns i Sverige tog vi beslutet att göra sprit i stället. Jag tror på att gräva där man står.