Tips från politikern: Slappna av!
Orädd. Ovanlig. Otypisk. Otålig. Ohämmad… En bokstav är mer användbar än andra när du ska beskriva Hanna Lidström, Språkrör för Grön Ungdom.
Om hon inte kan svara på en fråga sitter hon tyst, funderar ett tag och säger efter en stund: ”Vad tycker du själv?” Det händer inte så ofta. Nästan alltid har hon både åsikter och mod att uttrycka dem.
Att prata med Hanna Lidström är både underhållande och lärorikt. När andra makthavare kämpar med att säga rätt saker och uppfattas som politiskt korrekta, känns det som att Hanna hela tiden söker mer relevanta perspektiv, försöker hitta nya svar på gamla frågor. Hon är hela tiden i rörelse, försöker ducka för schabloner och gängse normer för hur en ung miljöpartist ska tänka och agera. När hon fick kritik i Expressen för sina egna flygresor, bland annat till sin pojkvän i Oxford, svarade hon: ”Jag är inte perfekt, det händer att jag flyger, men jag gör mitt bästa. Vi kämpar med ganska orättvisa förutsättningar för att leva hållbara liv. Jag tror inte att det är möjligt i det system som vi har i dag att vara perfekt, och då vill jag hellre fokusera på de stora samhällsförändringarna med att bygga ut tåg och beskatta flyget, än att lägga all energi på att alla individer ska göra rätt.”
Likadant när hon försvarade Black Friday, som kritiserades av många partikamrater och likasinnade för att vara ett slösaktigt, kommersiellt jippo. ”Visst, många tycker att det är äckligt med Black Friday, men om du är ung och har tajt med pengar så är det nice med sänkta priser.”
Det finns kanske förväntade frågor till Hanna Lidström, men det finns inga förväntade svar. Hon tänker inte utanför boxen. Hon lever utanför boxen. Likadant med mat.
– Jag försöker ha en avslappnad relation till mat och det är svårt ibland. Mat kan bli så präktigt. Du behöver inte vara en raw food-tjej för att vara med och rädda världen, det finns andra sätt tror jag, som är minst lika effektiva. Sen tycker jag att det ska vara kul och gott också, det glöms bort ibland.
Du är själv vegetarian, eller hur?
– Ja, sedan jag var 15 år. Men jag har faktiskt funderat på att sluta, eller jag vet inte. Hela Sverige – och världen – måste äta mer vegetariskt om vi ska överleva på den här planeten.
Så varför funderar du på att sluta i så fall?
– Jag vet inte, kanske fortsätter jag ändå, jag har inte bestämt mig.
Hade du fått kritik om du började äta kött tror du?
– Jag hoppas att folk inte hade brytt sig så mycket.
Du har sagt att världen behöver fler tjocka vegetarianer.
– Ja, det tycker jag. Generellt har jag svårt för stereotyper och klichéer. Varför ska alla vegetarianer vara smala och hälsosamma? Det är inte bra att vi alltid kopplar ihop hållbar mat med hälsosam mat. Vi behöver också ofräsch mat som är hållbar, annars riskerar vi att bli uteslutande och då är det svårt att skapa förändring.
Och sen har du sagt att du blir orolig när debatten om klimat och hållbarhet handlar om ”renhetsbesatthet förklädd i rädda världenretorik”. Förklara vad du menar.
– Ibland känner jag att klimatfrågan är så tyngd av moral och präktighet. Om vi verkligen vill skapa förändring måste vi hitta systemlösningar och stora volymer. Vi måste organisera oss! Jag vill inte förminska alla unga zero waste- tjejer som engagerar sig i såna här frågor, men de skapar ingen förändring i stort. Det måste bli fler som engagerar sig och organiserar sig.
Ekologiskt eller svenskt?
–Jag vet inte, vad tycker du?
Jag tror nog att vi ska sträva efter båda delarna.
–Ja, jo jag vet. Det är svårt. Att importera kött känns inte bra, det är synd att vi ska behöva göra det över huvud taget tycker jag. Tänk att vi äter så mycket kött att det svenska inte räcker till! Ekologiskt är så klart bra, men det finns inte bara fördelar med ett ekologiskt jordbruk, det vet vi i dag. Det är ingen enkel fråga.
Är det här med politik och mat lite känsligt?
–Ja! Det finns en fin gräns för när staten inte ska lägga sig i vad folk äter, så har det alltid varit. Mat är väldigt personligt. Folk kan ta illa upp när man påpekar vad eller hur de äter. Jag kommer ihåg när jag var liten, så bråkade jag med min bror ibland. En av de elakaste sakerna någon sagt till mig var när han sa ”Gud vad äcklig du är när du äter Hanna!”. Det var så taskigt och jag tog så illa upp, kommer jag ihåg. Ingen vill vara äcklig när man äter. Det var oerhört sårande!
Du vill att Miljöpartiet ska driva en radikalare klimatpolitik, hur då?
– Så här tänker jag: Vi måste göra stora förändringar. Så som vi lever i dag kommer inte att hålla i längden. Vi måste förändra oss på ett individuellt plan, men också politiskt. Jag tror att politiken måste ta ett större ansvar, helt enkelt vara hårdare. I dag betalar vi inte för vad vi tar från jorden. Det måste vi börja göra, i synnerhet storföretagen som många gångar är de största bovarna.
Hur kan Miljöpartiet vara med och ändra på detta?
– Sverige måste ha ett mål för alla våra utsläpp, inte bara de som sker i Sverige. Ett första steg är att acceptera ett mål för när dessa ska vara noll. Sen måste vi ha styrmedel. Högre skatt på nya saker. Ställa handelskrav. Om jag får njuta av produkten och ett svenskt företag får tjäna pengar på den, men det drabbar ett annat land – då måste vi på något sätt betala för detta. Vi måste få bukt med konsumtionsutsläppen, var i världen de än äger rum. Vi måste beskatta sånt som förstör jorden.
Det handlar alltså om rättvisa?
– Ja, självklart handlar det om rättvisa. Både mellan länder och mellan könen. Och det är en samhällsfråga!
Ungdomspartier ska väl vara mer radikala och nytänkande än partiet i övrigt, lyckas ni med det i Grön Ungdom tycker du?
– Jag tycker nog att vi är mer radikala än partiet i stort. Men usch så tråkigt. det är ingen naturlag att vara radikal som ung, det känns så klichéaktigt! Vi har en intressantare miljödebatt än MP, det tycker jag nog, men det har vi ju tid med när vi inte behöver vara med och styra landet, eller hur?
Minns du när du blev intresserad av politik?
– Jag var 15 år och det var första gången någon tog mig på allvar, som lyssnade på mig. Jag kunde inte sova på två nätter. Det var så fett!
Vilken är din starka sida som politiker, tycker du själv?
– Jag tror det är för att jag är lite unik. Jag är nog lite rolig och det är unikt i politiken. Att vara nån som piggar upp lite. Va? Brinner du verkligen för detta på riktigt, kan jag känna ibland när nån politiker står och pratar om något torrt och trist. Klart att det behövs förvaltning inom politiken, men hallå – det ska vara roligt! Det jag går i gång på är stora samhällsförändringar, det är jävligt fett!
Fakta: Hanna Lidström
Roll: Språkrör Grön Ungdom
Ålder: 24 år
Bor: Medborgarplatsen, Stockholm
Familj: Pojkvän
Uppvuxen: Hägersten, Stockholm
Skola: Aspuddens skola
Medlem i Grön Ungdom: Sedan hon var 15 år
Äter helst: Pasta med mycket sås
Favoritkrog: En thaikiosk på Timmermansgatan i Stockholm.